Skrämselpropaganda, enkel matematik och betalningsvilja

Till min bestörtning har jag mer och mer börjat förstå att skrämselkampanjen med budskapet "lägger vi inte ner skolor måste vi säga upp fler lärare" verkligen slagit rot och att personalen inom skolverksamheten verkligen är rädda. Oroliga över sina egna eller vänners och kollegers trygghet och framtid. Rädsla gynnar sällan varken objektivitet eller kampvilja.

Men främst känner jag att det är för j...igt att man behandlar sin personal på detta sätt.

Då börjar vi med lite enkel matte med Söderskolan som utgångspunkt.

Med Söderskolans nedläggning räknar man i utredningen med en besparing om 2 245 000 per år i utebliven hyra, städning mm. Man har inte beaktat följdkostnader alls, men det kan vi strunta i tills vidare. Säg att varje lärare i medeltal kostar 450 000 per år inkl arbetsgivaravgifter, så motsvarar den fiktiva besparingen bra precis fem lärartjänster i Gävle kommun.

Visst låter det skrämmande att fem liv skulle påverkas så drastiskt genom extra uppsägningar om man skulle hänfalla till att fortsätta driva Söderskolan? Precis så är det meningen att skrämselpropagandan ska påverka oss, även om den tonats ner något på senare tid, åtminstone offentligt. Internt mot personalen undrar jag om inte skrämselpropagandaapparaten lagt i en högre växel t o m.

Men nu är ju verkligheten sällan så enkel som i enkel matematik.

Vi har dels att beakta vad kritiken riktats mot:
-Forcerad process utan insyn och påverkansmöjligheter.
-Konsekvensanalys för skolverksamheten som helhet saknas.
-Görs reella besparingar?
-...med mera.

Om inte sådana här åtgärder utreds, tänks igenom och förankras ordentligt, tror jag på goda grunder att åtgärderna leder till ännu fler uppsägningar i framtiden, eftersom man inte inte satt åtgärderna i ett sammanhang av visioner, mål och strategier, man bara reagerar lite slött. Någon tanke om hur man aktivt ska konkurrera med friskolorna saknas t ex helt. Det är att lägga sig platt som gäller.

Fiskar flyr, hundar anpassar sig och människor påverkar sin omgivning är något jag flyktigt kommer ihåg från studietiden vad gäller olika organismers interaktion med omgivande miljö. Fisk/hund-reaktioner är inte vad jag förväntar mig från BUN.

Sen kommer vi till det riktigt intressanta, nämligen betalningsviljan.

Kommunledningen (använder ett vagt begrepp eftersom jag inte lyckats klura ut på vilken nivå såna här beslut fattas, förmodligen kommunstyrelsen) har nämligen lovat att Barn & Ungdom ska slippa betala internhyror till det kommunägda Brynäs Byggnads AB så snart de tömmer lokalerna fastän kontrakten säger annat.

Det finns alltså en betalningsvilja ovanifrån i kommunen för tomma lokaler. Men samma betalningsvilja finns inte för motsvarande personal? Kommunen tillskjuter medel till BUN för tomma lokaler, men hotar samtidigt med att säga upp fler lärare om inte lokalerna töms?

Det är samma kassa!

Man är alltså villig att överföra medel (via en del konstruktioner) till BUN för tomma lokaler, men inte att överföra exakt samma summa för att behålla personal tills omstruktureringen utretts ordentligt.

Hur osmaklig känns inte skrämselpropagandan i det perspektivet?

Kommunledningen väljer, alltså aktivt väljer, att säga upp skolpersonal hellre än att utverka en strategi för skolverksamheten för samma pengar. Kan man komma till någon annan slutsats?